godnattvisor.
för den som vill höra de mysigaste spåren på en av mina söndagsfärska kreationer i form av cd-skivor.
natti.
natti.
steg.
klockan säger kryp ner under duntäcket.
huvud, kropp och själ däremot känner att fingrarna skulle kunna skriva länge till.
det finns bubbel som vill ut.
denna lördag som ganska nyss slog över till söndag har varit en otroligt fin dag på så många sätt.
det låter och är rätt konstigt men jag kan nästan redan sakna den.
en så kravlös dag med massa nyttiga kliv.
solsken, frukostpolare, parkvän, kaffekompis och varma middagssällskap - jag är himla glad för knuffen i rätt riktning och en väldigt bra dag.
tips!
gå ut och lapa höstsol innan löven trillar av och alla färger försvinner.
solen är en god men högst opålitlig vän så jag tror det är en god idé att passa på helt enkelt.
igår dansade jag mig svettig och lycklig till tidig morgon.
recept på det:
á bientôt.
huvud, kropp och själ däremot känner att fingrarna skulle kunna skriva länge till.
det finns bubbel som vill ut.
denna lördag som ganska nyss slog över till söndag har varit en otroligt fin dag på så många sätt.
det låter och är rätt konstigt men jag kan nästan redan sakna den.
en så kravlös dag med massa nyttiga kliv.
solsken, frukostpolare, parkvän, kaffekompis och varma middagssällskap - jag är himla glad för knuffen i rätt riktning och en väldigt bra dag.
tips!
gå ut och lapa höstsol innan löven trillar av och alla färger försvinner.
solen är en god men högst opålitlig vän så jag tror det är en god idé att passa på helt enkelt.
igår dansade jag mig svettig och lycklig till tidig morgon.
recept på det:
á bientôt.
tankar kring tre og tyve.
för att stjäla någon annas ord, long time no see.
frekvensen av blogginlägg har i färsk dåtid som så många gånger förr tvinat.
tiden går snabbt när man har roligt och jag kan inte säga annat än vilken ljuvlig sommar som flytt och i små ord uttryckt omtumlande höst som startat.
firade av solens sista tid med en väldigt impulsiv resa till amsterdam med staffan.
power-nap. paret i bakgrunden äter upp varandra.
staffan.
göta kanal mon tro...
ingen maja det där inte.
spenstigt.
frulle.
en campingvänlig stad som vänner med tält inte ska missa.
holland endast impulsivitetens startskott och med ett hjärta som bankar för småland åkte jag till skogarna för att se om ett där fortfarande bankade för mitt.
inte särkilt lång tid senare stod en vänster 39:a och höger 38:a på dansk mark igen med ett cor som varken visste ut eller in, men som tack vare hjärnans överordnande verkan resonerade att det som inte ger infarkt blir man starkare av.
på västra sidan öresund trillade många kära återseende in efterhand samt en och annan korv som borde leta efter ett annat bröd att ligga i.
och därifrån rullar en kameralös vardag på och allt är precis som jag antar att det ska vara.
samtidigt som historien tar oss från då till nu fick jag ett extra år enligt kalendern.
och vad är skillnaden på andra och tredje året efter tjugo?
med knappa månaden på nacken har jag fått åtskilliga bevis på att sunda förnuftet är lika svagt som förr.
hjärtat må vara bättre härdat men har knappast lärt sig sin läxa.
hantera nåt så ocharmigt som avudsjuka har blivit väldigt lite lättare.
godis- och cholkladtarmen suger lika mycket som förr, om inte mer.
dåliga träningsrutiner hänger strängt fast.
så helt krasst, fördelarna med en trea istället för tvåa är föga, och lika sant är det att inte heller tvåan betydde något mer än ettan som enkelt tal eller ålder.
men.
jag kan fortfarande känna doften av frasig om än jätsfri pizza när jag tänker på n's matlagningskonster i ett sensomrigt blekinge.
känna hur det biter i kinden när jag tänker på promenader i ett höstigt odense på väg mot ingenting alls.
få tillbaka den svårslagna känslan som infann sig efter att jullovet avverkat knappa halvtimmen i sävsjö, jag träffat jimmi, åsa och haft rebecka på tråden. känslan är att den när det vänder från hopplöst till hopp.
känna hur skrattet som bubblar upp när jag tänker på då rebecka gånger två springer in i en klädbutik i berlin för att för fjärde och sista gången se på det vackraste som skådats, mannen i mitt liv.
få det där flinet tillbaks på läpparna när jag tänker på hur det under fadl's händelserika sommarlovsfest gick upp att just sommarlov var en verklighet som långt senare skulle nå sitt slut.
sakna emmy så det gör ont när jag tänker på london.
känna känslan av hur skönt det var att hitta tillbaka till ronnysdother när jag tänker på langos och sillamackor.
kan minnas hur storslaget det var att ta in lugnet och tystnaden på en åländsk brygga med valter, bellis och en vinare när vardagen stökar och har sig. att solen sken ohotat på himlen och det bräckta vattnet låg spegelblankt gjorde ingeting sämre.
kan minnas hur håkan sjöng och dansade med mig både en och två gånger när han nu istället skickar toner genom mina högtalare och jag studsar runt i min lägenhet, allra mest framför spegeln, och tokdansar.
kan känna upprymdheten av att ha hittat toner jag verkligen gillar när jag tänker på hur när sigur rós tog mig och så många andra way out west besökare med glitter, rislampor och storm.
kan få ett smörgåsbord av känslor med rötter från förr serverat när jag tänker på vad hjärtat vågade i mitten av augusti.
så säga vad man vill om 22:an, men året som sig och detta axplock och alla andra ovärderliga minnen därtill är något jag inte skulle vilja vara utan.
med en glömd kamera i sävsjö blir det bildfattigt en begränsad framtid, men kanske att en eller annan tanke och fundering kan bli bloggad.
åsa.
klockan närmar sig två nattetid och jag har även om det tog fler dagar än utlovat producerat ett inlägg.
inte illa va?!
vulgo loves klås.
bisou alla fina.
frekvensen av blogginlägg har i färsk dåtid som så många gånger förr tvinat.
tiden går snabbt när man har roligt och jag kan inte säga annat än vilken ljuvlig sommar som flytt och i små ord uttryckt omtumlande höst som startat.
firade av solens sista tid med en väldigt impulsiv resa till amsterdam med staffan.
power-nap. paret i bakgrunden äter upp varandra.
staffan.
göta kanal mon tro...
ingen maja det där inte.
spenstigt.
frulle.
en campingvänlig stad som vänner med tält inte ska missa.
holland endast impulsivitetens startskott och med ett hjärta som bankar för småland åkte jag till skogarna för att se om ett där fortfarande bankade för mitt.
inte särkilt lång tid senare stod en vänster 39:a och höger 38:a på dansk mark igen med ett cor som varken visste ut eller in, men som tack vare hjärnans överordnande verkan resonerade att det som inte ger infarkt blir man starkare av.
på västra sidan öresund trillade många kära återseende in efterhand samt en och annan korv som borde leta efter ett annat bröd att ligga i.
och därifrån rullar en kameralös vardag på och allt är precis som jag antar att det ska vara.
samtidigt som historien tar oss från då till nu fick jag ett extra år enligt kalendern.
och vad är skillnaden på andra och tredje året efter tjugo?
med knappa månaden på nacken har jag fått åtskilliga bevis på att sunda förnuftet är lika svagt som förr.
hjärtat må vara bättre härdat men har knappast lärt sig sin läxa.
hantera nåt så ocharmigt som avudsjuka har blivit väldigt lite lättare.
godis- och cholkladtarmen suger lika mycket som förr, om inte mer.
dåliga träningsrutiner hänger strängt fast.
så helt krasst, fördelarna med en trea istället för tvåa är föga, och lika sant är det att inte heller tvåan betydde något mer än ettan som enkelt tal eller ålder.
men.
jag kan fortfarande känna doften av frasig om än jätsfri pizza när jag tänker på n's matlagningskonster i ett sensomrigt blekinge.
känna hur det biter i kinden när jag tänker på promenader i ett höstigt odense på väg mot ingenting alls.
få tillbaka den svårslagna känslan som infann sig efter att jullovet avverkat knappa halvtimmen i sävsjö, jag träffat jimmi, åsa och haft rebecka på tråden. känslan är att den när det vänder från hopplöst till hopp.
känna hur skrattet som bubblar upp när jag tänker på då rebecka gånger två springer in i en klädbutik i berlin för att för fjärde och sista gången se på det vackraste som skådats, mannen i mitt liv.
få det där flinet tillbaks på läpparna när jag tänker på hur det under fadl's händelserika sommarlovsfest gick upp att just sommarlov var en verklighet som långt senare skulle nå sitt slut.
sakna emmy så det gör ont när jag tänker på london.
känna känslan av hur skönt det var att hitta tillbaka till ronnysdother när jag tänker på langos och sillamackor.
kan minnas hur storslaget det var att ta in lugnet och tystnaden på en åländsk brygga med valter, bellis och en vinare när vardagen stökar och har sig. att solen sken ohotat på himlen och det bräckta vattnet låg spegelblankt gjorde ingeting sämre.
kan minnas hur håkan sjöng och dansade med mig både en och två gånger när han nu istället skickar toner genom mina högtalare och jag studsar runt i min lägenhet, allra mest framför spegeln, och tokdansar.
kan känna upprymdheten av att ha hittat toner jag verkligen gillar när jag tänker på hur när sigur rós tog mig och så många andra way out west besökare med glitter, rislampor och storm.
kan få ett smörgåsbord av känslor med rötter från förr serverat när jag tänker på vad hjärtat vågade i mitten av augusti.
så säga vad man vill om 22:an, men året som sig och detta axplock och alla andra ovärderliga minnen därtill är något jag inte skulle vilja vara utan.
med en glömd kamera i sävsjö blir det bildfattigt en begränsad framtid, men kanske att en eller annan tanke och fundering kan bli bloggad.
åsa.
klockan närmar sig två nattetid och jag har även om det tog fler dagar än utlovat producerat ett inlägg.
inte illa va?!
vulgo loves klås.
bisou alla fina.