snäckans blogg.

tankar.

kanske det bara är jag som ser rött som rött och blått som blått.
om jag skulle se på träden med någon annans ögon, skulle de då på min färgkarta egentligen kunna vara orangea?
i så fall skulle jag vilja att molnen va rosa.
tänk så sött med massa rosa bomullstussar på en ljusblå himmel.

 
varje dag får jag lära mig nåt nytt om hur allt i kroppen styrs o det är verkligen helt fantastiskt hur allt kan fungera.
hur kan en maskin som är så noggrant konstruerad välja att en tosse som jag ska sitta o trycka på alla knappar, som åker känslomässig bergochdalbana mest hela tiden o annars bara sover?
skaparen, känn dig lurad!

kan man verkligen inte bara leva på ananaspaj?
o glass med såklart.
o keso.
fast inte ihop.

de där knapparna förresten, vilken är det man ska trycka på för att det ska pirra i magen?

fattiga o rika människor, misär o lyxlir.
måste den hemska tillvaron verkligen finnas för att världen ska förtsätta snurra?
annars tycker jag att det räcker nu.
barnen har svultit tillräckligt länge i afrika.

hur kan tånaglar, särskilt de på stortårna, bli buckliga?
bellis säger att det bara blir så när man dansar så mycket som vi gör.
hon skulle kunna ha rätt.

är dammråttan ett flockdjur, eller är det bara himla mysigt under min säng o soffa?

how do players fall in love?
friskt överanalyserat ämne som aldrig får ro.
ett märkligt ologiskt beteende.
vore det inte mysigt med lite rött blod i alla kalla hjärtan istället?
alla känner väl till att det är fint att både äta kakan och ha den kvar men kom igen, vad är det för kaka att spara på?
ensam är stark?
fuck that och få en nybakt ananaspaj varje dag istället med samma trevliga sällskap.
det e grejer de!

fet-sara överlevde en månad. (guldfisk nr.1)
göran en vecka. (guldfisk nr.2)
orkidéer behöver knappt vatten men ändå har två avlidit i mitt sällskap.
mina vackra tulpaner tappade livslusten redan efter en dag.
hur kan det vara att min exacum affine är så fin o frodig efter snart två månader?
mysigt att vi trivs med varandra i vart fall.

hålla tider är ett märkligt fenomen och människor som saknar förmågan är fruktansvärt irriterande, o jag är ett praktexemplar.
jag har kommit förbi det där tänket med att det just handlar om att komma i tid.
det är inte där min sko klämmer.
jag kan gå upp timmar i förväg utan särskilda uppgifter som ska utföras innan det är dags, men alltid är resultatet detsamma: 5 minuter efter utsatt tid kommer rebecka med ett ljudligt flås och en högblank panna.
mitt problem är att jag ALDRIG blir färdig.
mitt skavsår är alltså att känslan till att vara ready for take-off aldrig infinner sig förrän det är för sent.
hur sätter men pinnen i hjulet o bryter mönstret egentligen?

sushi.
hur nyttigt borde det inte vara?
och hur gott är det inte?
en kombination sällan skådad väcker starka misstankar.
vad är haken?

äter man 600 gram orangea morötter om dagen hela livet så innebär det att man minskar risken för att få coloncancer med hela 25%.
hur sjutton ska man ha både ork o tid till ett sånt projekt?
men det är sant som niclas sa, om man tänker på att morötter också är bra för solbrännan så har man nåt lite mer konkret att relatera till.
när kroppen (som alltid nästan) är smartare än människan får man lura henne lite helt enkelt.

nähä..
sova bör man annars dör man.

pusshaj.